30 mars
Dags för lite smärta... Eller rätt mycket. Fem timmar senare var första delen klar..
28 mars
Söndag. Storstövlar på och ut i regnet till familjen Brankovic. Lite morgon fika. Slappar mest hela dagen...
En fru som klär i allt!
Fick ett MMS sent igår kväll...
"Utgångsläder. Fan va jag kommer få ligga ikväll. Heppåre."
27 mars
Promo fotografering med Mother Misery idag.
Lite rörliga bilder...
26 mars
Landar 01.40 svensk tid. Till Måby och iväg med bil hem. Hemma vid 04.00, bär in barnen till deras sängar. Somnar närmare 05.00. Liv vaknar 08.30. Upp för att tända i kaminen. Iväg till Maxi för att handla. Åker själv då Tim inte vaknat ännu. 10.30 behagar storebror gå upp. Tidig lunch. Liv somnar och sover i tre timmar. Frun packar upp och tvättar. Jag ser över tomten, skottar av garageuppfarten altanen från den snö som kommit under veckan. Vår grillplats är fri från snö. Grillar korv till middag med hemmagjort potatismos iklädd mina höga gröna( Lord of the manor) gummistövlar, randiga pyjamasbyxor, fleecejacka och Black label Society mössa. Inser efter en stund att två av granntanterna står utanför på gatan och iakttar mig. Hipp, hipp, horay... The madman is back...
25 mars
Alla dagar denna vecka ser snarlika ut. Sol, bad, lekparken, gräva i sanden, mat, sova, bajsa, mat, sova osv... Lägger till lite anekdoter när jag kommer ihåg dem.
Idag i alla fall hemresa. Trodde vi... Planet försenat minst 6 timmar, återkommer om vidare info ang anslut buss mm. löd ett SMS. Sedan tyst, hela dagen. Hör av mig till guiderna vid tre på eftermiddagen och får då reda på att planet just lyft från Arlanda. Flyger hem 7 timmar senare än beräknat. Allt flyter, Tim och Liv sov mestadels av vägen. Planet är utbytt mot ett större så det finns gott om sittplatser och detta plan är ingen sardinburk som på nerresan.
Något som jag reagerar på är att ALLA tigger på flygplatsen, vakter, in-checkningspersonal, städare... ja alla. Sen är det en faslig byråkrati. En vakt synar mitt pass i flera minuter och tittar på stämpeln som jag nyss fått. Det blir till slut larvigt. Hade han förstått svenska hade jag nog varit kvar i Egypten... Fem eller sex gånger tvingas vi visa våra pass. Bagaget scannas flera gånger, men för vilken nytta? Ingen bryr sig om att jag har dator, kamera mm. i min väska. Det verkar vara som någon talat om för dem att så här måste ni göra, men glömt tala om varför...
Tim och jag går på toaletten. När vi skall gå ut blockeras vägen av en "toalett-vakt", bakom honom står en skylt "No tips", han håller upp handen full med sedlar. Excuse me... säger jag, han står kvar och höjer handen mot mig med sedlarna. Please move, säger jag. Han står kvar. Get out of my way, väser jag och nu verkar han fatta galoppen.
Vid boarding är det VM i flygplanspåstidning. Ingen tittar egentligen på boarding korten, vi skall bara iväg så fort som möjligt. Jalla-jalla, en vakt står och viftar att vi skall skynda oss. Resultatet blir satt flygplanspersonalen istället får räkna in oss som den värsta skolklass, en ekvation som tydligen inte går ihop, men vi lyfter ändå.
Happy hour... Cool or not? Växt i öken. Solstråle. Mina två damer.
Around El Gouna....
Det är inte ofta Tim ställer upp på bild längre, men ibland så... Tim, the rockstar!
20 mars
Har kommit på att jag/vi skall skiva en resehandbok för småbarnsföräldrar. Vad göra och vad inte glömma.
Nr 1. Att ha med mor och farföräldrar är kanske inte så dumt ändå...
Nr 2. Har ni en dotter som brukar gå på toaletten (i blöjan) under VARJE måltid så kommer det nog inte att ändras fast ni e på semester.
Nr 3. Tänka på att ni sover i SAMMA rum, det gör man inte hemma.... (Liv sover denna resa inne på toaletten)
Grattis till morbror Fredrik. Med tanke på honom tog jag mig en öl 10.00 i morse och skålade med Tim (i läsk) i hans ära. Jo just han blir 30 år...
19 mars
Sol och bad på morgonen. Tim vill ha hink och spade. Jakt efter detta "downtown", ingen lycka får till slut köpa det för svindyra pengar på hotellet. Kom sedan på att vi glömde bort att pruta... Stabilt! Nere vid lagunen bygger jag sandslott och sen hittade vi en lekplats till Tims stora lycka.
Mer bad på eftermiddagen, lite öl någon drink, glass och läsk i stora lass till sonen.
18 mars
Klockan ringer 03.00. Det där at gå och lägga sig tidigt gick inget vidare. Blev istället som vanligt... Tim hjälpte till lite med att ha resfeber, till slut fick han komma upp en stund och se på TV. "Skall vi åka nu?" var den ständiga frågan.
Naturligtvis snöar det på väg till Arlanda. Måby parkering funkar perfekt, har alltid gjort det när vi använt dem. In-check smärtfritt, Tim blev lite ledsen är Nalle var tvungen att åka genom röntgen men det fixade en snabb säkerhetskvinna som kom springande med honom i högsta hugg. Frukost för oss tre (Liv ej inräknad) gick på fina 230:-.
Första gånge för mig på ett riktigt charterplan och de är ej gjorda för 2 meters män. Tim var lite butter i början, men till slut fan han sig till rätta och åt köttbullar och mos som serverades. Sandstorm när vi landade och fullkomligt kaos på flygplatsen. Visumen som skulle delas ut av utvalda egyptiska guider finns inte. Istället får två flygplan ställa sig i en kö för detta ändamål. Sen byta till en ny kö för att komma in i landet. Min fru var faktiskt mer irriterad än jag denna gång. Flygplatsen i sig var en byggarbetsplats. Betong borrades, det svetsades och hamrades överallt. Men alla väskor fanns på plats... Anslutningsbussen likaså.
Resan mot hotellet och El Gouna går genom ett landskap, känns nästan som vi landat på månen. El Gouna är en fabricerad stad för turister, det är rent och snyggt. Får vårat rum, är ingen hotellsnobb men att kalla detta för fyrstjärnigt funkar inte i min bok. Men åter, det är rent.
Tim vill bada. Ger mig iväg efter en handduk vilket visar sig vara lättare sagt än gjort. Hittar till slut ner till lagunen. Då det varit sandstorm är poolen mindre ren. Tim vill bada ändå, tills pappa sänker ner honom i vattnet. Det är kallt. Vi går in igen och väntar på middagen. Liv har nu fått nog och är så att säga mindre glad. Med två trötta föräldrar och en liiite bångstyrig och trött storebror blir detta en rätt jobbig kväll.
Middagen får vi i oss på fem röda, tillbaka på rummet, Liv skall inte sova, hon skall skrika och det gör hon större delen av natten. Hon får till slut sova mellan oss.
15 mars
Avgång från en rätt tung nattvecka. Linda skall iväg en sväng direkt på morgonen så kommer inte i säng förrän klockan är nio. Föreslår att vi skall baka lite baguetter på eftermiddagen och ber frun sätta degen som skall jäsa över dagen. Somnar som en klubbad oxe.
Upp vid halv två. Linda far iväg till Tant Rosa aka The Country Queen Helena som är höggravid å det grövsta. När lillasyster somnat sätter jag och Tim deg nummer två för ytterliggare jäsning i två timmar. Sen skall det delas upp i bitar och jäsa en timme till... Blev till slut bröd av detta. Goodie goodie.
Richard som är nyss hemkommen från Thailand kommer över och får lite middag. Liv finner sig till rätta hos honom på två röda, pillar på hans tatueringar och tittar på honom med stooora ögon.
(Sista bilden foto av Wifey)
13 mars
Galleriet med Gotthard är uppdaterat.
12 mars
Rock N Roll dekadensen fortsatte till sista sidan i Slash bok. Rätt fascinerande hur hans syn på droger och vad som skall räknas till det. Att vara pundare i hans värld handlar om att skjuta heroin, att dra fyra linor kokain var mindre bekommande. Att dricka 2 liter vodka om dagen var också helt naturligt. Den där drinken på morgonen var frukosten som gjorde kroppen att fungera. Han glorifierar inte sin livsstil, inte heller gjorde han mycket för att förändra den. Lite besviken är jag på bristen på turné historier. Jag vill heller läsa om alla upptåg med Mötley Crue och Skid Row än hans eviga jakt på knark. Det är dock en bra bok. Next up, Ozzy!
Efter att ha skottat fram altanen fick vi fram Tims rutschkana (bild fr förra helgen).
10 mars
Läser Slash självbiografi. Likt Mötley Crues The Dirt handlar livet oftast mer om nästa sil än om att skriva låtar och spela live. Rätt skrämmande om än underhållande läsning. En intressant detalj är att Slash har en ICD och han beskriver även hur han iför en stor publik lyckades få en chock under ett bländande gitarrsolo och spelade vidare som inget hade hänt. Med resonemanget att han själv utsatt sin kropp för betydligt värre saker såg han det inte som någon speciellt stor grej.
Kommer ihåg när jag först hörde Guns N Roses skiva Appetite For Destruction någon gång 1987... Det var innan de slog igenom och en klasskompis hade hört talas om dem genom en amerikansk rocktidning (tror det var Circus). Jag minns att jag inte allt gillade skivan först, den enda låt föll mig i smaken var den sista Rocket Queen. Men efter ett tag växte skivan och ju mer jag lyssnade förstod jag var detta kunde sluta. När Welcome to the Jungle senare började rotera på MTV var cirkusen i gång. Tror de var bokade som förband till Mötley Crue 1988 som jag skulle på, men det blev inställt då Nikki Sixxx tog en överdos och dog för en stund.
Såg dem tre år senare i Globen då Use Your Illusions skivorna skulle släppas. Dillemmat var att ingen hört de nya låtarna som var grundstommen till den nästan tre timmar långa konserten. I slutändan var det kul att ha sett Guns live, men ändå blev de kungligt sparkade i röven av förbandet Skid Row som nästan fick Globen att lossna ur sitt fäste och rulla ner för Söders gator.
AFD är en av världens bästa hårdrocksskivor, tyvärr förstörde Axl (Waxy) bandet med sitt ego och egensinniga sinnelag. Från att ha varit ett äkta rockband från de skitiga gatorna ville han göra dem till ett nytt Rolling Stones med extramusiker, blåsorkestrar och körtjejer.
Här är två bilder på Tim och Liv från veckan som jag gillar.
7 mars
Sista ronden med snön på altanen. Beslutar mig för att även om jag är själv så skall skiten bort. Vem behöver gå på gym?
Vädret håller sig dock runt noll och sol, inbillar mig att snön skall börja smälta...
6 mars
Tillbaks till snöhögarna. Inser efter typ en timme att detta på egen hand är som att skyffla sand i Sahara. Det händer inte speciellt mycket...
Räkor, vittbröd och en god flaska vin var tanken till kvällen. Liv ville dock annorlunda. Lilltjejen har varit lite krassilig och ikväll skulle hon (fan) inte sova. Till slut somnade hon. Klockan hade då passerat nio med råge, så med tinade räkor var det bara att hugga in. Hungriga kastade vi oss både räkor och vin. Det blev kanske inte riktig som vi tänkt oss, men sånt e livet med barn.
5 mars
Sitter här och lyssnar på Liv som pratar i rummet bredvid. Hon har fortfarande feber och vill inte sova. Har just haft en Den vilda jakten på nappen avsnitt. Och hon somnade då i typ tre minuter.
Blev väckt vid ett av sonen som då inte tyckte att pappa skulle sova mer. Fredrik var på besök för att hjälpa mig forsa "lite" snö från altanen. Det tog en stund, men nu ser vi ut igen genom köksfönstret. Imorgon skall jag ta mig an den andra gigantiska snöhögen på altanen. Får se hur det går med tanke på att Tim där har sin snögrotta och snörutschkana, men den måste bort. Tänker i chansa att altanen håller för tycket när plusgraderna kommer.
Vår granne gav mig en funderare, blir snön verkligen tyngre när det blir blidväder? Jag vill säga att det är så. Bara en hypotes från mig... Men jag tror snön blir tyngre vid blidväder. När detta händer blir luftfuktigheten större och snön tillförs fukt. Rätta mig om jag har fel... Om det däremot är solsken och plus borde väl en del snö dunsta? Inbillar mig dock att det inte kommer mer snö, vi är ju (fan) inne i mars och sista halvan av månaden borde ge varmare väder...
Delar av the desperate housewifes of Irsta har SMS kontakt. Grannarna är ute och dricker Västerås torrt, förlåt... bowlar. Nu när Linda även hon har gått över till den ljusa sidan och har en iPhone kan hon SMSa i överljudshastighet. Själva tar vi nog en öl till På Spåret.
Insåg inatt att Therese är galen, på riktigt… Hon satt försjunken i en bok och med jämna mellanrum kom små tillrop och skratt. Boken är av Diana Gabaldon och heter Främlingen. Den är såå bra, jag blir alldeles kär, säger hon och tindrar med ögonen. I vadå? frågar jag. I boken såklart, svarar hon. Och sen var det igång. Kan inte jag (Hellström) känna så inför en bok? Ok, inte det, men en bra låt då? Förklarar att om jag skall känna en sån eufori inför ett dött ting måste jag nog ha någon form av berusning först. Både Therese och Jennie tittar oförstående på mig, helt plötsligt är det jag som är knäpp.
3 mars
Det finns egentligen bara en dagbok/blogg som jag läser slaviskt (förutom min egen) nämligen Ross Halfins, och min frus förståss… Ibland surfar jag in på Alex Schulmans pappa blog. Han må vara ett borgarbrack med hästbett men då och då träffar han huvudet på spiken.
Idag beskrev han utförligt hur svårt och frustrerande det är att mitt i natten bli väckt av sitt skrikande barn och sen försöka famla i mörkret efter napp(jäveln)en.
Jag vet, jag står där också böjd över sängen. Liv ligger och tittar på skuggan av sin far medan jag schyssar henne samtidigt som hjärtat bankar och stressen blir mer och mer påtaglig. Var är den jävla nappen? Handen far i sängen. Ingen napp. Men där, vad var det jag anade… Liv flinar, sparkar med benen och tycka tänka: Farsan, jag har haft den i handen hela tiden, du ser juh ingenting… Ha ha!
Nattetid är det oftast Linda som vaknar först, om jag nu vaknar över huvudtaget. Har tydligen en förmåga att lyckas sova mig igenom det mesta.
Sweden Rock Magazine har de senaste numren skickat med en CD singel specifikt upptryckt för tidningen. Först ut var H.E.A.T. med singeln Beg Beg Beg. En melodiös (vad annars?!) liten sak som bär lite spår av rockmusikaler a la 70-tal. Gillar grabbarna i H.E.A.T. och detta låter lovande inför kommande skivan.
Med senaste numret var det Crash Diets tur, ni vet bandet som medverkade för några år sedan i någon telereklam som kördes i varenda reklampaus och vars dåvarande sångare som tog livet av sig. Nu är de tillbaka med skiva och sångare nummer tre. Om H.E.A.T s singel var lovande är detta en liten besvikelse. Generation Wild bär som låt slående likheter med en viss Dream Evil låt Children Of The Night, de sjunger till och med samma inledning. Nya sångaren är dock ett bättre tillskott än sin finska föregångare Olli som var lite för sockersöt för dessa tuffa pojkar.
2 mars
